Road trip med päronen. Del 3

Del 3

Anders skriver:
Lördagen 21 juli. Dagen skulle gå i solens och strandlivets tecken men vart var frågan. Beacherna norr om Cairns ligger på ett pärlband men de har alla sin egen karaktär, allt enligt Lonely Planet´s Australien guide.Yorkeys Knob är avklarad sedan tidigare  och upprepningar är inte riktigt vår grej. Valet föll på Trinitys Beach! Bara namnet lockar för att det låter så coolt. Testa själva: Trinity Beach...Ger dessutom sköna vibbar för oss som växt upp med alla filmer på 70-talet där den blonde Trinity hade sällskap av sin bror Bud Spencer. Ni vet han som sänkte sina motståndare med en knuten näve rakt på huvudet...ringer inga klockor? Det är ju kulturhistoria!!! Vi släpper det!

Trinity Beach var precis så bra som vi hoppades på men det klart det finns en upprepning. Det ÄR vit sand, Stilla havet, palmer, vågor, sol och resauranger. Låter det tråkigt? Det är det inte, he he. Vi njuter i stora drag. Vi tycker själva att mixen mellan att vissa dagar flytta sig ganska långt för att sedan sänka tempo funkar väldigt bra. Faktiskt bättre än vi kanske vågade hoppas på.


Trinity Beach - utan Bud Spencer.


Trinitys lillasyster?


Slacker!!!!!


Djärva och fyllda av äkta pionjäranda uppfann Anton och Anders en ny sport-"Bellysurfing".


Ett kritiskt moment som här visas av en föregångare inom sporten.


"Ring Greepeace! Det har strandat en val på Trinity Beach".


"Australien Baywatch" gjorde en inspelning när vi var där. En glimt på en av stjärnorna.


Solen tar bra här på södra halvklotet och kanske är det det berömda ozonhålet som alla pratade om för några år sedan. Finns det kvar eller? Vi kom tillbaka lite lagom vidbrända och kastade oss på matlagningen. Det blev BBQ även denna kväll. Bränt även inombords, hmmm... Vi har hittat ett bra recept med en grönsaksblandning i alufolie som får ligga med hamburgare och majskolvar. Kolvarna marinerade i ketchup, salt, peppar och en liten slurk Ardbeg. Yuommi!


BBQ-master in action. Inga digitala termometrar så långt ögat når! (Passning till Drean)

Det är en mycket trevlig bekanstkap detta med allmänna BBQs som finns överallt. Parker, lekplatser och även hotell och liknande har det här. De används mycket flitigt och det är rent och snygt runt dem. Här finns det verkligen något för oss uppe i norr att lära. Renlighet är överhuvudtaget ett bestående intryck nästan överallt. I nästan hela centrala Cairns är det påfallande rent! En annan mycket trevlig bekantskap är alla publika och helt gratis fritidsanläggningar som finns. I parken som ligger längs hela havet finns vollybolplaner, skateboardpark, simbassänger, gym och lekplatser modell lite mer avancerade. Mycket trevligt och dessutom upplysta så länge vi såg. Simbassängen står bara att den stänger vid ett visst klockslag och detta respekteras!!!

Söndagen 22 Juli: Det var lovat lite afterbeachväder idag. Det vill säga lite molnigt och något svalare. Detta passade utmärkt eftersom vi var både lite röda och sugna på att undersöka vad som finns norr om Cairns. Vi siktade in oss på Daintree National Park. Ett fantastiskt område somm är upptaget på FNs världsarvslista. Fullt förståeligt! Det är cirka 11 mil att köra för att komma in i parken och sedan är området enormt. Närmare 900 000 hektar!!! Ingången sker för de flesta genom att man korsar Daintree river med linfärja så också för oss. Innan detta kunde ske skulle vi se krokodiler. Sagt och gjort. Vi bokade en tur på en av de båtar som guidar turister för detta ändamål. Vi klev ombord på dyligt flytetyg och hamnade i händerna på Kapten Crasch...Han hette verkligen detta och började med att fråga om alla kunde simma...Färden fortsatte sedan lite i samma anda med en blandning av lättsam lotsning vid flodsranden och initierade kommentarer kring krokodiler, ormar och fåglar. Fick vi se några flodmonster då? Ja men de var av den mindre sorten. Den del av floden vi besökte utgjordes av ett revir på cirka 5 km för en stor femmeters krokodil som hetta "Scarface". En Italiensk krokodil! Nej för att han hade en del "warmarks" såklart! Det är lite kallt för att riktigt vara optimalt för "Crocspotting" men vi var i alla fall lite nöjda. Djuren är naturligtvis kul att se men deras naturliga miljö nästan lika kul. Det räcker nästan med att veta att det finns en femmeters krokodil under båten som bara håller andan, även om han kan göra detta en timme. Båtarna samarbetar och en annan båt såg precis att han dök när vi gav oss ut. Han blev väl rädd för oss vikingar det lilla livet. Från och med nu går han under namnet "Scaredface".


Roxy´s viewing point.

Utsikten är enastående egentligen hela vägen upp till Deintree. En utmaning för vem som helst att hålla ögonen på vägen


En sjuårig krokodil. Håller sig på behörigt avstånd från "Scarface".



En liiiiiten krokodil på ett år. Schnappi????
http://www.youtube.com/watch?v=izibSMAQhEY




Kapten Crasch....

Väl inne i parken så höll vi oss till en del av de leder som finns. Dessa gör att man faktiskt kan ta sig in dessa miljöer som annars är mycket svårtillgängeliga för oss lite ovana vildmarksmänniskor. Ok att det blir lite på låtsas men annars skulle man inte uppleva detta alls. De är dessutom lite tematiskt upplagda så man får se lite av ett koncentrat av de olika typerna som finns i en regnskog. Nu är det vinter så blommningen av växter är begränsad om man jämför med den explosion av färgeroch dofter som regnperioden utgör. Nu får man i stället titta på den mångfald av former som själva växterna har och man funderar på hur många olika nyanser av grönt som det kan finnas...


Det blir grönare dess längre norrut man kommer.


Vildsvinen är bekymmer även här. För få naturliga fiender och för få jägare.


Biologisk mångfald in real life!


En typisk lite informationsskylt som lotsar besökare så att man förstår vad man har framför näsan eller som i det här fallet-över huvudet.

En av lederna går ut på stranden och denna heter Noah Beach som sedan går över i Myall Beach. På den senare kommer det ut en sötvattenbäck som ansluter till havet. Det var lågvatten när vi var där och det blottade korallrevet som ansluter till sandstranden och regnskogen är ett slående scenarium. Så slående att vi senare på kvällen såg foton i ett galleri på denna plats men också från Hillsborugh National Park. Ni vet den med kängurur på stranden. Vi stod där i galleriet och berömde oss själva för våra kloka val eller egentligen för vår tur. Det går åt inte så lite tur att pricka in platser som en fotograf tycker vara väl värd att föreviga med tanke på hur stort här är. Men också för hur mycket man måste välja att inte titta på under en kort semester som denna.


Akutstation för den som glömt vinäger till dressingen... Nej faktiskt en åtgärd för den som blir stungen av en "Box Jellyfish"-en dj-t farlig manet som håller till i dessa vatten. Dock betydligt mer på sommarhalvåret.


Alltså vad är grejen med alla dessa stränder???


Fantomen och Diana på Keelewee-stranden. (Fantomennördar vet vad det talas om).


Nåväl denna lilla bäck forcerades av oss tappra och sedan följde vi kusten upp till den övre delen vår led. Vi gick vidare norrut tills den belagda vägen tog slut och övergick till grusväg, eller "Gravel" som det står på skyltarna. Vi kommer inte längre norrut i Queensland om man skall köra belagd väg. Vi är rätt nöjda med oss själva men inser samtidigt en sak. När vi nu börjar våra steg så är det oåterkalleligt på återresan på något sätt.

Sötvattendrag som kommer inifrån regnskogen. Bräckvatten alltså.


Seriösa upptäcktsresanden har ofta inhemska bärare. Här dock en som talar "Bwanas" eget språk. (Har man satt dem till världen får man försöka se till att de klarar sig...eller "Huvudsaken att en höller sej törr om föttera"


En seriös utmaning för alla med lite partyblåsa.


Bakom ryggen på oss slutar det riktiga vägnätet. Där ute regerar de riktigt seriösa upptäckarna. Vi lämnar det åt dessa åtminstone för den här gången.


Är det månne ett möjligt arbetstillfälle för vår backpackande deltagare i sällskapet?


Är det Olle som är vilse nu igen?

Palm på anabola steroider.


Vi letade upp vår bil, bytte förare och körde söderut genom regnskogen. Smalt krokigt och ganska mörkt. Dels för att det det börjar bli lte senare på eftermiddagen men också det täta tak av växtlighet som finns över oss. Vi har dock ett stopp kvar att göra innan vi lämnar parken. Det finns en glassfabrik ute i buschen!!! Det är väl klart att det finns en glassfabrik i regnskogen, eller...I vilket fall som helst så låg den där efter ett tag. Mitt blamnd teodligar! och en slags "botanisk trädgård". Fantastisk glass och en erfarenhet rikare kör vi sedan de 11 milen tillbaka för en sista natt i Cairns.


Träbro över ett litet vattendrag.


Litet vattendrag som flyter under träbro...



Australisk skylthumor!


Otippad regnskogsföreteelse.


Oceanroad.

 Kvällen avslutas med middag på Irlänsk pub/restaurang med burgare och Guiness. 


Ingela skriver:
Måndag 23 juli: Så var det dags att vända kosan söderut igen. Vi startade tidigt och hade väl lite tankar om att det skulle bli enformigt att köra samma väg tillbaka igen. Det var grått och disigt, med lite duggregn i luften när vi gav oss av efter en god frukost. Men våra farhågor visade sig vara helt överdrivna! Nu kör vi återigen genom samma små och stora städer, olika landskapstyper, men med denna gång i strålande vackert väder. Det är svårt att beskriva landskapet som vi kör igenom. Längs med vägen ser man fält efter fält med bananplantor, lite mer söderut mest sockerrör. Parallellt med A1 löper små söta smalspårsjärnvägar som används för att transportera grödan. Vid kanten av fälten syns höga, mjukt rundade berg som är alldeles gröna. På andra sidan skymtar inte sällan Stilla havet. Vi stannar med jämna mellanrum för att sträcka på benen, köpa något att dricka och stoppa i magen. Det är häftigt att kliva in i vardagen hos dessa människor som lever sina liv på andra sidan jordklotet. Flera av dem har antagligen aldrig haft en tanke på att ta sig till ett litet land, långt uppe i norr...


Sugercane train.



Australien eller Sarangeti?


Det blir ganska snabbt öppnare och torrare när man kör söderut. En slags stäpplandskap med glesa träd.

Vår plan var att hamna någonstans kring Mackey för natten. Det visade sig dock inte vara så enkelt, eftersom de just nu hade bestämt sig för att ha någon sorts festival eller något för folk som jobbar med "Mining and development". Inte ett enda motellrum gick att uppbringa. Inte kul. Inte heller var det kul att alla bilder från vår utflykt i Daintree rainforest raderades av "någon anledning"... Humöret var inte på topp där ett tag, kan jag säga. Efter att vår expert på sådant som har med datorer och elektronik att göra, hade grejat och vi införskaffat någon sorts kortläsare så kom våra bilder tillbaka. Vet i fanken hur det gick till!?! Dessutom hittade vi ett motell med ledigt till oss i Serena Beach! Se där, vårt goda humör kom tillbaka! Inte blev det heller sämre av grillad kyckling, sallad och öl till kvällsmat!


Vår datakompetente deltagare lyckades inte riktigt med alla bilder. Ett slags bild-tombola. Ganska lika en del vykort som man kan köpa, inte sant?


Gladare att vara framme än man kan tro på bilden. Lite kyckling, potatismos och öl senare så blev det bättre.


Imorgon far vi vidare mot Hervey Bay och eventuellt en trip till Fraser Island, världens största sandö!

Tjipp tjipp!
\\Anders, Ingela och Anton