Road trip med päronen. Del 1

Ingela skriver:
Tisdag-Onsdag 10-11 juli: Vi steg på australiens mark kl. 00.40 efter att ha varit på resande fot (vingar) i ungefär 26 timmar. Tog en taxi till hotellet, mitt i Brisbane city. Taxichauffören konverserade oss, men tyckte nog vi var lite märkliga; Anders uppfattade att han berättade om trafikregleringar och jag tyckte att han pratade om red light district. Jaja, det där med språket är inte så lätt! Dagen efter gick vi en sväng, kollade bland annat in Brisbanes statspark och skaffade australiensiska telefonkort och telefonnummer. Trötta och förbi gick vi hem och la oss vid halv åtta-tiden lokal kvällstid och vaknade, ping! klockan 24,00. Jet-lag? Nehhej då!


Welcome to Australia, Mate!


Närkontakt med den Australiensiska vildmarken (Botaniska Trädgården)



En annan sida av det "vilda"


Brisbane!


Julstjärnor!!


Torsdag 12 juli: Efter frukost tog vi tåg ut till flygplatsen för att hämta vår bil. Uppgradering! Vi kör en Subaru Forrester 4wh, mycket bättre än den Skoda octavia som vi hade bokat först! Ibland går saker och ting rätt väg! Nåväl, vänstertrafik, ut i rondeller och elände med kosan ställd mot Caboolture och Anton, gick resan! Lite vingligt och osäkert men utan missöden kom vi fram. Mötte Anton vid stationen, en obeskrivlig känsla!Där kom han, lång och gänglig, helt lik sig, förutom lite längre "fjun" (detta kommer inte Anton att gilla) på haka och överläpp. Övernattning på ett motell i Caloundra.De små städerna verkar inte vara olika de man ser på film från Amerika, känner mig lite som Thelma och Louise!


En liten paus i ett område som ständigt varnade för teddybjörnar, Koalaland!


En liten present till en törstig backpacker. En liter Arlberg räcker en liten stund i alla fall.


A wee dram! En liten efterlängtad slurk malt. Citat av Anton-"lite dålig tajming att lära mig att dricka maltwhisky när jag precis ska ut och resa"

"Quarantinomotell"...är det Thelma eller Lousie i dörren?

Fredag 13 juli: Gav oss iväg norrut. Första gången jag hamnar bakom ratten, ovant och efter ett tag fortsatt ovant. Man måste hela tiden tänka på vad man gör och inte låta något bara gå reflexartat. Det regnar, till och från rätt häftigt och vi ser på omgivningarna att det har regnat en hel del. De som vi pratar med berättar att det inte har haft en så regnig vinter på tre år!!!! På kvällen sover i i Gladstone, återigen en stad som hämtad ur amerikanska mellanwestern. Hey mate, no worry! - så säger alla här hela tiden!


Det här med att köra på vänster sida är enkelt! Jag provar och köra medans jag blundar....


Hämtat ur valfri film!




De först vyerna ut över Stilla havet.

Lördag 14 juli: Efter frukost satte Anton igång med att försöka hitta någonstans att bo ytterligare lite norrut. Anton har utvecklat en mycket bra språklig förmåga och vi utnyttjar hans kapacitet så mycket vi bara kan! Han får fixa och trixa, ringa och dona med allt och alla. PARFEKT!

Hur som helst, efter en hel del dealande bokades tre nätter i Cape Hillsborough, en nationalpark. Vi bokade en studio, men efter fem minuter så ringer de tillbaka och erbjuder oss i stället ett beach-house till samma pris. Ja tack, sa Anton. Nu sitter vi i vårt beach-house, har ätit fish n´chips något glas öl/vin, mitt inne i en djungel och 70 meter från stranden. Imorgon kl. 06.30 ska vi upp och kolla på kängurur som går till stranden och badar (eller nått). Som sagt, PARFEKT!


Beachen nedanför vårt beachhouse.


"Blir det så mycket bättre än så här?"


En lliten groda i vårt badrum. Räddas strax efter detta av "CrocodilAnton".

Anders skriver:
Söndag 15 Juli: Dagen börjar med löpning i ösregn på stranden med lite styrketräning ledd av "Drillsergant" IronIngela! Bit i den! Låter faktiskt värre än det var. Ljummet subtropiskt regn och fantastiska scenerier att vila ögonen på. På programmet var sedan promenad/klättring i regnskogen. Vi bor mitt i en nationalpark och det finns flera olika leder som lotsar en runt diverse teman kan man säga. Vårt första val blev en slinga som innehåller flera höga utsiktspunkter med fantastiska vyer ut över Coralsea eller Stilla havet om ni så vill. Det är rejält med tidvatten här så det friläggs en sand/grusrevel ut till en närliggande ö vid lågvatten.Så klart undersöktes även denna i samma veva. Vi kollade olika strandfenomen som sandmaskar, krabbor, musslor och inte minst eremitkräftor. I samband med denna promenad säger Anton nägot som blev dagens statement: "Är det inte lite konstigt att Jesper är ihop med en vegeterian och sedan skaffar han sig en köttätande växt..."

Dagen avslutades med en liten utflykt till Seaforth som är en liten håla visade det sig. Ambitionen var att skaffa något till grillen men det funkade sådär. En affär som har mer fryst bete till gästande fiskare än hamburgare var inte riktigt vad vi önskade oss. Vi fick smyga hem med svansen mellan benen. Som tur var så fanns det lte i receptionen att handla. Färdigkryddade köttbullar och pasta fick fylla våra krävor denna kväll.


Är det Nya Zeeland vi ser där borta?


Vem tar bilden?


Lågvatten! Klockan två och klockan 14 är det ebb så man kan nå ön. Weird för en smålänning!


Vem är det som tar bilderna egentligen!


"Gunnars" tre små bröder. Det är faktiskt en eremitkräfta även i den minsta snäckan i mitten!


Daredevil! Det finns visst inga gränser för äventyren på den resan.


Ön i högvatten.

Måndag 16 Juli: Det är tidig revelj på den här resan. Upp klockan 05.50 för att gå till stranden... vän av ordning ställer sig frågan: varför i hela friden då? Anledningen är att de kängerur som vi delar nationalparken med gillar att gå dit i gryningen för lite seafood. Det är en egendomlig upplevelse att kliva ut från sitt beachhouse och gå rakt in bland ett gäng kängerur på en sandstrand. Att stå i det tidiga gryningsljuset och se dem knalla runt och låta sig bli fotograferade. Bilden blir ännu lite mer skruvad när de får hjälp på scenen av Australien brush-turkey. Dessa är egentligen inte så intressanta men uppträder som hackspetten på julafton. Ni vet den där som saboterar för Kalle Anka...alliappaalliappa...

Kliande känguru...


Boxande kängurur...


Kikande känguru... (den med päls)


"Ser du det samma som jag?"

Efter frukost var det dags att se resten av nationalparkens leder och begivenheter. Mangroveträsk och rester av Aboriginiernas gamla fiskeplatser. Fyra timmar senare känner vi oss ganska klara med promenader i subtropisk regnskog och vänder hem till lunch. Eftermiddagen ägnas åt inköp i Mackay och ambitionen är en riktig barbeque. Lite som plåster för den uteblivna från i går. Far och son fattar posto ute vid den gasoldrivna stekhällen mellan stranden och huset. Kängurukött! Majskolvar, sparris, klyftpotatis och tomater skall brännas till. Det var meningen att Öl och stekspadar skulle hjälpa oss i mål men behövde ganska snabbt kompletteras med sopborste...Två myckert närgågna Opposum ville också var med på festen. De kom närmare och var till slut så envisa att jag var tvungen att gen en en liten "smocka" på nosen för att han skulle fatta vinken. Långa klor och en tydlig ansats att kasta sig mot en var lite för mycket även för en storjägare från Klavre. I morgon drar vi upp våra bopålar för en sista övernattning innan vi når Cairnes. Detta sker i ett ställe som heter Cardwell.


Mangroveträd.


Vy ut över Mangroveträsket.


En lederna vi gick kom ut på stranden. Den här vägen är bara öppen vid lågvatten. Vid högvatten får man vackert gå tillbaka.


Vem i h-vete är det som tar bilderna!!!


"I am on the top of the world"


Vår guide funderar vart vårt nästa mål ska bli.


Nu verkar han ha kommit på det!


Krokodil, eller...??


BBQ!


Kängurun ska på grillen!


Så här ser en opposum ut precis inna den attackerar sitt byte! Blir strax stoppad av en "smock" på den lilla nosen...


Känguru eller opposum... döm själva!

Ingela skriver:
Tisdag 17 juli (Anders födelsedag!): Tidig revelj i nationalparken. Vid klockan åtta gav vi oss iväg mot Caldwell, för att övernatta och sedan dra vidare mot Cairns. Vädret är sisådär, lite dugg och grått, men hyfsat varmt. Vi kör igenom woodlands, ett märkligt landskap med lågväxande träd över hur stora områden som helst, varierat med berg och regnskogar. Vägarna är fina och det är inte så mycket trafik. Vi stannar för lunch i Ayr, en liten trevlig stad (?). Vid tre-tiden var vi framme i Caldwell och vårt bokade motellrum. Caldwell ligger precis brevid havet, där huvudgatan löper parallellt med strandkanten. VARNING utfärdas för krokodiler! Inget bad och var försöktig med att gå för nära vattenlinjen! Oj oj! Vi mötte nog det som kanske betraktas som Caldwells original; en man som berättade både det ena och det andra, från krokodiler, sköldpaddor, maneter till första, andra, tredje och fjärde världskriget! Dessutom hade han ett halvt öra... Det är svårt att återberätta... Nu ska vi alldeles strax gå och försöka få något i Anders födelsedagsmage!

  

 Norrut! Ännu en ny typ av landskap!

Slättland och "sockertoppsberg". Ovant och spännande!

"En födelsdagsöl i Cardwell"-skön filmtitel. (Idén snodd från boken "En iskall i Alexandria")

Krokodiler har ännu större tänder, bara så ni vet!

Original från Cardwell. Saknade halva vänsterörat. Krokodilbett???

"Får man inte vara glad på sin födelsedag när ska man då vara glá...."

Tjipp och hej, over and out, hörs snart igen!

\\Anton, Ingela, Anders.