Jag har nu varit i Australien i snart 14 månader. En lång tid absolut. Den absolut längsta tiden jag spenderat i ett annat land förutom Sverige.
Det har nu hunnit bli tre månader sedan jag skrev i bloggen senast. Det är många gånger under dessa månader jag tänt upp min blogg med tanke att jag ska skriva ett nytt inlägg men efter att fått ner några rader har jag slutat eftersom det inte känts rätt.
Jag har absolut inget emot Resebloggar och har trivts med skriva min egna men jag har väldigt svårt att förstå mig på alla dessa vanliga bloggar där man skriver och lägger upp vad man gjort och ätit denna vanliga dag tillsammans med en filter-förstörd instagram-bild på nån köttbit och ett salladsblad.
Dessa bloggar är inte bara ointressanta att läsa men också fruktansvärt ointressanta för mig att skriva.
Den här bloggen skapades av mig för att skriva om mitt Backpackande i Australien men nu efter att ha bott i Bondi Beach i nästan sex månader känns det som mitt Backpackande tog slut för många månader sedan och gick över till att bara bo och leva i Bondi Beach. Där av mitt avbrott i bloggskrivandet. För mig var det bara en annan vanlig dag i Bondi. En vanlig dag i ett paradis må vara men fortfarande bara en vanlig dag.
"The Bondi Bubble" säger dom här nere. Man fastnar helt enkelt. Allt man kan tänkas behöva finns här nära och smidigt så om man bara hittar ett jobb finns det egentligen ingen anledning att nånsin lämna detta paradis.
Förutom när vinter kommer då kanske...
När jag var i Frankrike i Serre Chevalier på slutet av min skidsäsong föddes mina första tankar på Australien.
Det var på våren när pudersnön hade gått över till sorbet och vi glassade runt i t-shirts och solade mest hela tiden med en öl i ena handen och solkräm i andra som jag tänkte: "Ja, detta känns ju inte så fel heller".
Så jag började funderade på att åka till Australien och bara byta ut mina skidor mot en surfbräda istället.
Vägen hit har varit både varit krokig och motig men också ibland lite som att glida in på ett bananskal men nu kan jag sitta här i Bondi och blicka bakåt på sex månader av sol, hav och en jädra massa surf.
Mitt backpackande gick över till en surfsäsong i Bondi Beach helt enkelt. :)
Denna resa har varit bra mycket mer utmanande än den jag gjorde i Frankrike men också så mycket mer erfarenhetsrik, givande och tillfredsställande.
Från dag ett har backpacka i Australien varit om en sak: Pengar!
Har du inte jobb i en storstad i Australien försvinner dina pengar lika snabbt som om du eldade upp dem.
Det är dyrt att leva här nere men precis som det är i Norge, bara man jobbar så finns det mycket pengar att tjäna.
Mitt liv här i Bondi har varit underbart, ingen tvekan om den saken men inte utan motgångar. Många gånger har det handlat om jobbproblem men också skador, kompisdrama, hemlängtan och ren jädra otur.
Men allt känns värt när man sitter där på stranden i solnedgången efter några timmars surf med nära kompisar från hela världen och en öl i handen.
Hur som helst börjar det lida mot sitt slut. På kort tid har det varit fullt med avsked med vänner jag umgåtts med nästan varje dag i flera månader. Man säger alltid att man kommer att träffa dem igen men innerst inne vet man att det förmodligen är sista gånger man ser dem.
Och nu snart är det min tur att sätta mig på flyget hem igen.
20 Mars är datumet du jag lämnar Sydney och Australien efter 15 månader.
Ytterst konstig känsla såklart. Har väldigt svårt att föreställa mig hur det kommer bli när jag kommer hem eller vad jag ska göra.
Känns inte helt lockande att komma hem och ställa mig i arbetslöshetskön men vad har man för val.
Nått jag fått efter mina månader här är ett driv att få saker gjorda, något jag absolut inte hade lika lätt för innan mitt år här.
Det är också svårt för mig att planera vad jag ska göra när jag kommer hem när jag fortfarande sitter här i min lägenhet i Bondi. Jag får helt enkelt komma hem, landa och sen börja titta på mina olika alternativ.
Blir lite av ett äventyr bara det. :)
Jag har fortfarande mycket som ska göras här i Bondi innan den 20:de.
Hitta en ersättare för min lägenhet, sälja min surfbräda, avsluta konton, ansöka för att få min skatt tillbaka och absolut inte minst säga hej då till alla mina vänner här nere.
Men i det stora hela känns det bra. Har sett över min budget för dessa två sista veckor och även om jag slutade jobba nu så kommer det att räcka ända fram vilket känns otroligt skönt. Nu är det bara att leva, njuta av det sista och sakta men säkert göra sig redo att avsluta detta långa äventyr.
Konstigt att säga men jag ser fram emot att sätta mig på planet och känna mig färdig och bara kunna titta på bilder och blicka bakåt på allt man lyckats åstadkomma.
Jag kom hit utan den minsta erfarenhet i café och restaurangbranschen.
Tyckte barista verkade coolt av bara den anledningen att jag gillade kaffe och började kämpa mig in i detta ganska svåra yrke.
De första gångerna jag nämnde detta till olika jobb-coacher och vänner runtomkring mig att jag försökte bli barista möttes jag ofta av negativa svar. "Det var försvårt", "ta något lättare", "man behöver två års erfarenhet för att lyckas få ett jobb", "de anställer bara baristor från australien" osv.
Men jag kämpade på, provanställning efter provanställning, nedslag efter nedslag försökte jag att bara få en chans och en plats där jag kunde få lära mig hur att göra den perfekta kaffekoppen.
Det lyckades tillslut! Har nu haft och har ett antal barista jobb där jag fått beröm för mitt kaffe av både kunder och jobb kollegor. Sen att min otur satt käppar i hjulet ibland och jag förlorat ett antal jobb av anledningar jag inte kunnat påverka har varit jobbigt men jag har ändå lyckats hålla mig över ytan och överlevt.
Har sett ett antal kompisar här nere som gett upp och åkt hem av olika anledningar. Folk får sparken, lägenhetsproblem och tillslut motivationsproblem.
Jag kunde förmodligen tagit en mycket lättare väg. Jag kunde har kämpat med att tvättat bilar på nån biluthyrningsfirma eller packa varor på nått lager men jag ville göra min barista väg och nu när jag klarat av den utmaningen tror jag kommer ha nytta av den i resten av mitt liv.
Jag kommer sakna mitt liv här i Bondi. Det har varit en av min största höjdpunkter än så länge i mitt liv men det känns också otroligt skönt att komma hem.
Jag har många gånger haft en stor saknad av vänner och familj hemma i Sverige jag ser fram något enormt att komma hem och träffa alla igen. Jag hoppas att jag inte har förändrats allt för mycket och om jag förändrats alls hoppas jag det är till det bättre!
Nu ska jag faktiskt gå och surfa en snabbis innan jag ska sticka till jobbet.
Eller nähä, precis när jag skrev det fick jag ett sms från jobbet där de frågade mig om jag kan komma tidigare. Typiskt Australien.
Aja pengar, pengar och pengar.
Ha det så bra där hemma nu. Jag kommer förmodligen skriva en sista sammanfattning av hela min resa av Australien eller så får ni höra den muntligt av mig när vi träffas om två veckor!
Ha det super
\\Anton
